Mössens naturliga fiender

Släkten, arter och förekomst

Att Murinae är ett stort släkte inom familjen råttdjur märks inte minst på dess artrikedom, men också på dess utbredning runt omkring i världen (Europa, Afrika, Asien, Australien). Undantaget är Nord- och Sydamerika, där endast införda musarter såsom husmus (Mus musculus), svartråtta och brunråtta förekommer.

Sett till Sverige finns flera av mössens släkten representerade genom arter som Apodemus, Micromys, Rattus och Mus musculus. Bland dessa arter är husmusen en av de minsta gnagarna tillika den art som fortplantar sig allra snabbast. Husmusen är också den art som har följt människan genom alla tider, vilket ofta har varit bundet till någon form av bebyggelse. Det kan vara en förklaring till att möss, trots sin ovana att gnaga sönder allt från elkablar till möbler och livsmedelsförpackningar, numera även förekommer som husdjur.

Läs mer i vår stora guide om möss

Husdjur eller skadedjur?

Mössens naturliga habitat är först och främst i skogen eller på savannen. Det finns dock arter, så kallat kulturföljare, som föredrar att följa och leva nära människor. Vise versa finns det människor som vill leva med möss, som visserligen kan vara trevliga husdjur, men som härstammar från ett vilt släkte och därmed är kapabla att orsaka skada på fler än ett sätt.

Av de skador möss kan orsaka är kanske de fysiska att betrakta som värst. Med fysiska skador menar vi de sjukdomar som möss kan bära på, där borrelia, salmonella och harpest tillhör de vanligaste. Av dessa tre kan både borrelia och salmonella ge upphov till riktigt jobbiga symtom som kan sitta i länge.

Det faktum att ovan nämnda sjukdomar är direkt överförbara till människan är en starkt bidragande orsak till att möss oftast betraktas som skadedjur. Lägg därtill att möss, och inte minst husmöss, även kan orsaka stora skador inomhus genom att gnaga sönder allt från elkablar till lister, möbler och livsmedelsförpackningar.

Läs våra tips om hur du enklast spårar möss

Farorna lurar överallt

Det är dock inte bara möss som kan orsaka skada och ge upphov till känslor av obehag, som i vissa fall kan liknas vid stark oro eller till och med rädsla. Mössen tillhör ett släkte vars artrikedom och spridning resulterat i att mössens naturliga fiender är relativt många till antalet, inte minst ute i det fria.

Även om det kan vara svårt att tro finns det också flera, avsevärt mycket större rovdjur, som är helt beroende av tillgången på möss och andra gnagare för att överleva. Som exempel kan vi nämna några av de vilda djur som lever i den skandinaviska fjällvärlden, där exempelvis lappugglans, fjällvråkens och fjällrävens överlevnad skulle vara direkt hotad i händelse att beståndet av fjällämmel skulle minska drastiskt eller helt försvinna.

Vi dröjer oss kvar i fjällvärlden och konstaterar att det är en tuff miljö för små gnagare som möss, inte minst då de saknar en aktiv försvarsstrategi i utsatta miljöer likt denna. I detta sammanhang kan mössens kvickhet vara skillnaden mellan liv och död på flykt undan ett jagande rovdjur. Det är också vanligt att mössen hittar gömställen under mark, som, tack vare dess ofta rika snötäcke, erbjuder ett relativt säkert skydd mot större rovdjur (källa: Naturhistoriska riksmuseet).

Med tanke på mössens utsatta läge är det föga förvånande att viltlevande möss har en genomsnittlig livslängd på cirka ett år, vilket kan jämföras med möss som lever i fångenskap och har en genomsnittlig livslängd på omkring tre år.

Man eller mus?

Det är förstås inte bara i fjällvärlden som mössens behöver se upp för naturliga fiender. Även i skogen och på savannen finns det fiender i form av parasiter och rovlevande fåglar, ormar, flugor, löss och luslarver. Här är det främst rovlevande djur, inte minst huggormen, som är mössens främsta fiende, även om aldrig så små parasiter kan ställa till stora problem för en liten mus.

Läs vår ultimata guide om huggormen

Liksom i fjällvärlden får mössen förlita sig på sin snabbhet i situationer som kräver flykt i skog och mark, vilket även omfattar tätbebyggda områden. I lägen då ”man ställs mot mus” finns det ett tydligt övertag som är till fördel för människan, som därmed kan läggas till listan över mössens naturliga fiender. Inte minst då människor har en tendens att motverka möss med alla tänkbara medel, fällor och skrämmor.

Topp-10-lista: Mössens naturliga fiender

Med tanke på ovanstående kan vi konstatera att mössens har flera naturliga fiender, inte bara ute i skog och mark utan också i bebyggda områden. Detta till trots är det vanligt med så kallade kulturföljare i tätbebyggda områden, vilket främst beror på att många möss söker sig inomhus under de kalla månaderna då det är svårare att hitta föda i naturen.

För att göra det mer överskådligt har vi satt ihop en lista med mössens främsta naturliga fiender. I alfabetisk ordning ser listan ut som följer:

Huggorm

Hund

Hök

Katt

Människa

Räv

Skunk

Snok

Uggla

Ödla

Sammanfattningsvis

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att möss generellt ett lever ett ganska hektiskt liv, inte minst då mössens naturliga fiender finns både i naturen och i bebodda områden. I dessa miljöer är det främst huggormar, rovlevande fåglar, katter och människor som utgör de största hoten, vilket gör att mössen ofta tvingas förlita sig på sin kvickhet och förmåga att gömma sig.

Vi kan också konstatera att viltlevande möss, mycket på grund av hoten utifrån, endast lever i omkring ett år. För den som funderar på att skaffa en mus som husdjur kan det vara bra att komma ihåg att även möss som lever i fångenskap har ett relativt kort liv (vanligtvis omkring tre år).