Du har kanske hört att den populära sommardrinken gin och tonic, även kallad GT, hjälper till att hålla myggen borta? I så fall har du med all sannolikhet funderat på om det bara är en skröna eller om det finns någon sanning i påståendet.
Faktum är att man redan på 60-talet fastställde att kinin, ett ämne som förekommer i , kan användas som behandling mot malaria. Dock ansågs kininet ha föga effekt på de smittbärande myggorna.
Senare studier har dock visat att kinin faktiskt har en viss avvisande effekt och att det fungerar på liknande sätt som DEET, som är en vanligt förekommande ingrediens i många myggmedel. Både DEET och kinin påverkar myggornas smak- och doftreceptorer, vilket gör att de reagerar genom förvirring och då ofta flyger sin väg.
Vi rekommenderar
-
BUSHMAN | Myggspray 90 ml
149 kr -
Mygghatt Grön
119 kr -
Care Plus® | Myggspray 40% DEET 60 ml
139 kr
Så vad är egentligen kinin?
Kinin, vars kemiska formel skrivs C20H24N2O2, är helt enkelt ett smakämne som utvinns ur kinaträdets bark. Det är själva barken som har givit upphov till namnet, då kinaträdets bark historiskt sett kallades för ”Quina-Quina” av befolkningen i Inkariket. Denna benämning sägs betyda ”bark av bark”, alternativt ”helig bark”.
Kinaträdets bark var också känt för sina läkande egenskaper, vilket till en början endast var känt utanför Europas gränser. Här började det användas först efter det att kininets antimalariska egenskaper hade upptäckts.
Kinin utvinns än idag ur kinaträdets bark och är även känt för sina muskelavslappnande effekter
Det sägs att den upptäckt som medförde att ordet spreds bör tillskrivas en grevinna vid namn Chinchón, hustru till vice konung Luis Fernández de Cabrera av Peru. Grevinnan ska redan i mitten av 1600-talet ha fått nys om att ursprungsbefolkningen använde kinin för att behandla och bota feber.
Om dessa uppgifter stämmer var det alltså den Sydamerikanska ursprungsbefolkningen som först använde sig av kinin, då främst för dess läkande egenskaper. Upptäckten av att man kunde använda den kemiska föreningen för att behandla malaria spreds med hjälp av spanska munkar, som såg till att det så kallade ”jesuitpulvret” blev både känt och tillgängligt i större delen av Europa.
Sparsamt med kinin i en gin och tonic
I drinken gin och tonic, som de flesta av oss dricker den idag, finns det ytterst sparsamt med kinin. Den lilla mängd som ändå finns kommer från tonicvattnet som innehåller en ytterst liten mängd kinin, i syfte att smaksätta detta i övrigt neutrala kolsyrade vatten.
Anledningen till denna blygsamma mängd är att man vare sig vill, bör eller kan eftersträva samma profylaktiska effekt som kininet har i den malariamedicin som framställs med kinin som aktivt ämne.
Men varför vill, bör eller kan man inte eftersträva samma effekt? Jo, av den enkla anledningen att kininet bara kan få samma positiva medicinska effekt i en gin och tonic som i malariamedicin om koncentrationen motsvarar mellan 160 – 320 milligram kinin per liter vätska. Det betyder att det, i runda slängar, krävs 70 liter (!) gin och tonic (framförallt tonic) för att uppnå tillräckligt skydd mot malaria. I det perspektivet känns det lättare att använda sig av traditionellt myggmedel, eller hur!?
Slutsatsen blir därmed att kinin endast tillsätts som smaksättare eftersom ett vanligt drinkglas, innehållandes 4-6 centiliter gin och ett par deciliter tonic, varken har effekt på myggor eller malaria.
Betyg på guiden:
