Spindelfobi – vad är det och hur blir man av med den

Vad är en fobi?

De flesta vet hur det känns att vara riktigt rädd och många vet hur stark oro känns. Även känslor av obehag, på gränsen till panik, är det många som kan relatera till. Men när rädslan, oron och paniken övergår i ren ångest är det något annan. Det är då det blir till en fobi, eller en specifik fobi, som det egentligen heter då det vanligtvis handlar om extrem rädsla för en specifik sak, företeelse eller händelse.

Det ska kanske mest kännetecknar en fobi är graden av rädsla, som inte alls står i proportion till de risker eller faror du eventuellt skulle kunna utsättas för. Det är alltså långt ifrån samma sak att känna ett visst obehag eller oroa sig för saker och ting, som att ha fobi för något.

Hur uppstår spindelfobi?

Det finns olika teorier om varför vissa människor utvecklar spindelfobi och vad som kan ge upphov till ett fobiskt beteende. När det gäller specifikt spindelfobi finns det en teori som utgår från en tes om att våra förfäder hade svårt att skilja mellan ofarliga och farliga (giftiga) spindlar, och att man därmed aktade sig noga för alla typer av spindlar.

Om den tesen stämmer är det rimligt att anta att rädslan har spridits från generation till generation, och att detta har bidragit till en form av genetiskt avtryck som fortfarande lever kvar. Något som stärker forskningsresultat som visar att spindelfobi (och andra djur) ofta uppstår i tidig ålder, runt sju års ålder. 

Vissa människor har dock en medfödd känslighet vilket kan öka risken för att utveckla specifika fobier. Andra upplever något skrämmande i samband med att de besöker en viss plats eller befinner sig i en specifik situation som leder till att de utvecklar en fobi mot platsen eller situationen (torg, hiss, mörker, åskväder etc.).

Hur vet man om man har spindelfobi?

Att vara rädd eller känna obehag för spindlar är inget ovanligt, men när den känslan tar över och begränsar livet för personen ifråga rör det sig snarare om araknofobi. Spindelfobi handlar många gånger om en irrationell rädsla som inte går att hejda, och som för en utomstående kan verka fullständigt överdriven. Något som gör att många fobiker känner sig missförstådda.

Det kan vara svårt för personer i ens omgivning att förstå hur obehagligt det kan vara att ha en specifik fobi. Ännu svårare blir det när fobin tar över och orsakar begränsningar för personen ifråga, vilket i det här fallet ofta sker under sommarhalvåret då spindlarna oftare tar sig in genom öppna dörrar och fönster, samtidigt som vi själva är utomhus i högre utsträckning.

Spindlar är också snabba och upplevs ofta som oförutsägbara och ”elaka”. För många är kombinationen av de långa, ibland lurviga benen, den mörka kroppen och de ”klibbiga” spindelnäten en riktig fasa. Upplevelsen av att ”det kryper i kroppen” när en spindel springer över golvet eller kryper på väggen är något många spindelfobiker känner igen.

För en icke-fobiker är det lätt att avfärda fobikerns känslor genom att säga något i stil med att ”det bara är en vanlig spindel och att det väl inte är något att vara rädd för”. För en fobiker är det dock inte ”bara en spindel”, utan en rädsla som ofta har funnits där ända sedan barndomen. Det är också en rädsla som är svår att bli av med på egen hand, vilket leder oss in på nästa rubrik som handlar om behandling mot spindelfobi.

Situationer som bör undvikas 

Personer med araknofobi drar sig ganska ofta, likt många personer med andra fobier, för att ta professionell hjälp för att bota sin fobi. Med det sagt är det många som upplever att obehaget minskar under pågående behandling jämfört med andra situationer. 

Personer som bestämmer sig för att söka professionell hjälp bli ofta introducerade till KBT, i vissa fall används även hypnos. Att först göra en kartläggning är kanske det bästa då araknofobi kan ta sig uttryck på olika sätt för olika människor. I väntan på att kartläggningen ska bli klar finns det en del situationer som kan undvikas för att underlätta för den som har spindelfobi.

Situationer som kan framkalla starka reaktioner 

• Kraftig ångest med panikliknande känslor vid mötet med en spindel då symtom som hjärtklappning, svettningar och svårigheter att andas är vanliga.
• Problem med ”en försvunnen spindel”, det vill säga en spindel som tidigare har upptäckts men som plötsligt är försvunnen, kan orsaka djup oro, tvångstankar och extrem rädsla för att befinna sig i det rum där spindeln tidigare upptäcktes.

Situationer som bör undvikas för att minska risken för starka reaktioner 

• Titta på bilder och filmer som innehåller eller handlar om spindlar
• Gå in i bodar, vedskjul, källar- och vindsförråd
• Promenera i tät skog där spindlar ofta spinner nät
• Gå in i riktigt gamla byggnader och hus 
• Resa till exotiska destinationer 
• Vädra under sommarhalvåret 
• Lyfta på stenar och löv 

Behandlingsmetoder för att bli av med spindelfobi

En person som lider av spindelfobi använder sig ofta av ett skyddande beteende som gör att rädslan blir lättare att hantera. Det fungerar dock endast på kort sikt och inget som gör att rädslan försvinner helt.

Exempel på skyddande beteende kan vara att

• Fly undan platser och situationer som är förknippade med spindlar
• Scanna av nya miljöer och utrymmen för att utesluta förekomsten av spindlar
• Titta bort eller hålla fast spindeln med blicken
• Ta hjälp av andra för att ta bort spindeln
• Undvika att ha fötterna på golvet och att gå barfota

Som vuxen fobiker är man oftast medveten om att rädslan är irrationell. Samtidigt kan en fobi för spindlar vara jobbig att ta itu med, då det ofta handlar om en form av inlärd rädsla som går att hantera genom ovanstående beteende.

Att behandla en fobi är inte alltid den bästa vägen att gå, men för personer som hämmas så mycket av sin fobi att rädslan helt har tagit över är det oftast en bra idé att söka hjälp. Inte sällan kommer dessa personer att bli introducerade för en terapiform som kallas KBT, vilket står för kognitiv beteendeterapi. Även hypnos kan bli aktuellt i vissa fall.

Kognitiv beteendeterapi (KBT)

KBT handlar om att närma sig, och exponeras för, sin rädsla på ett kontrollerat sätt för att på sikt lära sig att hantera sin fobi. Att använda sig av exponering är vanligt när man behandlar ångest, och i det avseendet är KBT en traditionell form av behandling av spindelfobi.

Det första som sker är att man sätter upp mål, vilka oftast handlar om att ta kontroll över och behövas en eller flera jobbiga situationer. 

Det andra som sker är att man övar på att stanna kvar i en jobbig situation man vanligtvis skulle fly undan. I detta stadie ombeds man ofta gradera sin ångest för att efter hand bli ställd inför allt tuffare utmaningar och jobbigare situationer.

Exponering

För en fobiker är närmandet av spindlar det värsta tänkbara scenariot, varför denna form av behandling alltid sker med hjälp av en psykolog (eller KBT-terapeut). Själva exponeringen sker stegvis, vilket vanligtvis börjar med att man tittar på en bild på en spindel, för att långsamt gå över till att titta på allt fler bilder till dess att situationen känns trygg.

Behandlingstiden varierar från person till person; vissa behöver månader av terapi, medan det för andra räcker med ett par veckor. Det finns till och med personer som har blivit av med sin spindelfobi efter bara en session med KBT.

Behandlingen anses vara klar när personen som tidigare har upplevt rädslan som förlamande inte längre känner att rädslan tvunget måste undvikas.

Hypnos 

Hypnos handlar om att bearbeta en fobi först och främst i tanken. Innan man sätter igång med själva hypnossessionerna bör man komma överens vilka mål som känns rimliga samt göra upp en plan för hur man ska nå dem. Inför behandlingen med hypnos ombeds man ofta gradera sin rädslan på en tiogradig skala, där 1 är lägst (hanterbar) och 10 högst (värsta tänkbara ).

Hypnosen infinner sig när man går in i djupavslappning med en känsla av välbehag och lugn. Målet är att den som blir försatt i hypnos ska finna en inre plats som känns trygg och säker, för att med hjälp av visuell teknik lära sig att förknippa sin fobi med det lugn den inre platsen erbjuder.

Visuell teknik

Metoden med visuell teknik går ut på att framkalla en känsla av lugn samtidigt som man spelar upp en ”virtuell film” som inkluderar fobiobjektet. Filmen spelas upp gång på gång till dess att hjärnan har lärt sig att förknippa fobin med känslan av lugn. När personen kan gradera sin rädsla med 1 eller 2 på ovan nämnda tiogradiga skala är behandlingen klar.

Efter det att behandlingen har avslutats är det viktigt att utsätta sig för fobisituationen på nytt i syfte att försäkra sig om att tidigare panikkänsla har ersatts av en känsla av lugn. Detta kan göras på egen hand eller tillsammans med hypnotisören.