Sorkfeber – vad är det och går det att förebygga?

Så smittar sorkfeber

Sorkfeber är en form av virus som sprids via skogssorkens urin och/eller avföring. Viruset är extra smittsamt vid direktkontakt och vid inandning av dammpartiklar som finns i närheten av ett sorkbo eller där sorken befinner sig. Därför är det viktigt att skydda sig genom att bära handskar och munskydd när man sopar eller städar exempelvis en sommarstuga som har varit igenbommad över vintern. Detsamma gäller för källarutrymmen och förråd där man vet, eller kan misstänka, att sorken har varit.

Viruset är oftast smittsamt i två veckor och generellt sett tar det upp till tre veckor innan själva sjukdomen blommar ut, räknat från tillfället då smittan överfördes från sork till människa. I sammanhanget kan det vara bra att veta att sorkfeber smittar, såvitt man vet, från gnagare till människa men inte från människa till människa.

Vanliga symtom vid sorkfeber

Det finns en del symtom som kan vara bra att känna till och vara lite extra uppmärksam på om man misstänker att man har drabbats av sorkfeber. Symtom om hög feber, muskel- och huvudvärk och smärta i ryggslutet räknas till de vanligaste, men sorkfeber kan även leda till att njurarna slutar att fungera som de ska. Därmed är det viktigt att kontakta sjukvården vid misstanke om smitta.

Med det sagt konstaterar vi att det i skrivande stund vare sig sinne något vaccin eller någon annan känd form av behandling att få mot sorkfeber. Det innebär att personer som drabbas får vänta ut viruset till dess att det gått ur kroppen på egen hand. Vanligtvis tar den processen omkring två veckor, och under tiden kan den drabbade behandla eventuell smärta och feber med receptfria läkemedel för att tillfälligt lindra besvären.

Det finns även fall då sjukdomen har lett till allvarligare njurproblem då delar av njurfunktion har slagits ut (s.k. akut njursvikt). Vid ett sådant sjukdomsförlopp krävs det vanligtvis sjukhusvård för att kunna ta sig an viruset med dialys. Ett tecken på att njurarna kanske inte fungerar som de ska är att man kan behöva kissa oftare än vanligt. Även svullen buk och molande värk i nedre delen av ryggen (i höjd med njurarna) är vanliga symtom.

Går det att minimera smittorisken på egen hand?

Det korta svaret är ja, det går att vidta åtgärder för att minimera smittorisken. Bor man på landet eller i närheten av områden där det vanligtvis finns mycket sork bör man skydda sig med hjälp av handskar, munskydd och heltäckande kläder. Det gäller förstås främst för personer som rör sig i områden där det finns sork och som är tvungna att utföra vissa sysslor som gör att de riskerar att komma i kontakt med sork.

För att undvika damm bör man undvika dammsugare och istället våttorka eller spola av med vattenslang. Att använda vanligt vatten med ett par droppar rengöringsmedel och engångstrasor är det allra bästa, och kom ihåg att tvätta händerna med tvål och vatten efteråt.

Fler förebyggande åtgärder 

• Undvika att ha direkt kontakt med gnagare
• Använda skyddshandskar och heltäckande kläder om du måste hantera gnagare  
• Undvika att använda dammsugare och/eller sopborste i samband med städning 
• Spreja med disk- eller desinfektionsmedel och rengör sedan ytan med en fuktig engångstrasa
• Vara noga med handhygienen genom att alltid använda tvål samt att sprita händerna efter tvätt 
• Använda munskydd för att minska risken för att smittas av/föra vidare luftburen smitta

Åtgärder i samband med ett utbrott

Enligt smittskyddslagen är sorkfeber en så kallad ”anmälningspliktig sjukdom”, vilket betyder att alla konstaterade fall av smitta ska anmälas till smittskyddsläkaren i det landsting där smittan konstaterats. Det ska dessutom anmälas till Folkhälsomyndigheten, som i vissa fall även rapporterar smittan till länsveterinären.