Lär dig se skillnad på huggorm och snok

Vanliga attribut och kännetecken

En aspekt som kan göra artbestämningen något komplicerad är förekomsten av variationer hos ovan nämnda arter. Att lära sig känna igen deras vanligaste attribut och kännetecken kan i viss mån avhjälpa det problemet.

Snokens främsta attribut

Snoken, vars latinska namn är Natrix natrix, kallas i folkmun för vanlig snok eller vattensnok. Det är en vanligt förekommande art såväl i Sverige som i övriga Europa; en art som kännetecknas av sin helsvarta kropp som oftast präglas av ett ljust mönster i nacken och två gula fläckar på vardera sida om huvudet.

Kroppslängden varierar och skiljer sig mellan hannar och honor, då honorna oftast blir både grövre och längre än hannarna som vanligtvis stannar runt 80 centimeter. Kroppsformen är däremot jämn och håller sig ungefär lika tjock hela vägen ut i svansen, vilket gäller oavsett kön.

För mer information: Vår ultimata guide om snoken

Huggormens främsta attribut

Huggormen, vars latinska namn är Vipera berus, förekommer över stora delar av palearktisk som är de djurgeografiska regioner jorden delas upp i. Dessa regioner innefattar delar av Afrika, Arabiska halvön, Asien och Europa (däribland Sverige).

En huggorm är vanligtvis kraftigt byggd med en kroppsform som smalnar av där svansen tar vid. Huvudet är, till skillnad från snokens, stort och trekantsformat och saknar fläckar.

Hudfärgen kan skifta mellan ljust brun till mörkt grå, ibland helt svart. De senare kallas för melanistiska individer och saknar det karakteristiska sicksack-mönstret som annars tecknar sig tydligt längs ryggen.

För mer information: Vår ultimata guide om huggormen

Så ser du skillnad på huggorm och snok

Utseende

Snoken känns lättast igen på sina gul-vita fläckar som vanligtvis sitter på vardera sida om huvudet. Dess huvudform skiljer sig från huggormens som är trekantsliknande och stort, medan snokens är runt och avsevärt mindre. Dessutom är det glansigt, till skillnad från huggormens som är matt.

En annan tydlig skillnad är huggormens tjocka kropp som slutar i en avsmalnande svans.

Snoken har en mer jämntjock kropp, vilket även inkluderar svansen.

Kroppsfärgen kan variera hos bådaarterna; från ljust grå eller gråblå till helt svart. En snok kan, likt en huggorm, vara mönstrad, men medan huggormen känns igen på sitt mörka sicksack-liknande mönster har snoken mönster en mer rundad form.

Beteende

En huggorm rör sig betydligt långsammare än en snok, som dessutom rör sig med betydligt mer elegans. Om snoken vädrar fara flyr den vanligtvis direkt, och då går det snabbt. Ibland kan den utsöndra ett illaluktande sekret, medan den andra gånger kan lägga sig på rygg och låtsas vara död.

Till skillnad från snoken ligger huggormen oftast kvar en stund på stället, även när den vädrar fara. Det är inte ovanligt att den förblir stilla ända till dess att faran är några meter ifrån och att den då, om den känner sig hotad, antingen intar en avskräckande ställning eller flyr från platsen.

Om du har ormar på tomten

Att springa på en orm på tomten (eller i skogen för den delen) kan upplevas som både traumatiskt och otäckt. Det bästa är att vara så förberedd som möjligt, vilket du bland annat får genom att läsa guider och annan information likt denna. Dessutom kan du med fördel utrusta dig med redskap och fällor som hjälper till att hålla ormarna på avstånd.

För den som vågar sig fram en bit kan vi till exempel rekommendera en så kallad ormtång. Det är en hopfällbar tång av metall som är särskilt framtagen för att avlägsna ormar på ett behörigt avstånd. Vilket du får lov att göra så länge ormen hanteras med varsamhet och inte kommer till skada.

Obs! Vid minsta tvekan eller osäkerhet – ta kontakt med en skadedjurstekniker som kan hjälpa till att avlägsna ormen från platsen.

Förutom att införskaffa en ormtång kan det även vara bra ha en eller flera ormskrämmor till hands. Våra ormskrämmor är lätta att placera ut då det bara är att sticka ner dem i marken på väl valda platser. Skrämmorna ger ifrån sig ljud som skapar vibrationer i marken, vilket i sin tur skrämmer ormarna på flykt.

Läs mer om hur och varför du bör använda ormskrämmor

Om du blir biten

Ett bett från en snok kan göra ont och lämna en svullnad. Det värsta som kan hända är att såret blir infekterat då snokens bett är både giftfritt och ofarligt. Det vill säga; raka motsatsen till ett huggormsbett.

Ett huggormsbett gör ofta rejält ont. Graden av smärta kan dock variera från person till person, då den främst styrs av mängden gift som sprutas in. Inte sällan stegras smärtan gradvis, med svullnad och ömhet som följd (källa: 1177.se).

Vissa huggormsbett ger en knappt någon märkbar reaktion alls. Det beror vanligtvis på att ormen inte lyckats spruta in något, eller bara en liten mängd, gift. En människa som däremot får en större mängd gift i sig, i synnerhet i halsen eller huvudet, får oftast en mycket starkare reaktion då huggormens gift innehåller ämnen som kan trigga igång inflammatoriska reaktioner i kroppen.

I värsta fall kan ett huggormsbett orsaka en så kallad anafylaktisk chock, vilket är en allvarlig allergisk reaktion som kräver akut behandling. Även äldre, gravida och barn är extra känsliga för huggormsbett då det kan ge oönskade effekter med besvärliga biverkningar som följd.

Obs! Kontakta Giftinformationscentralen om komplikationer uppstår.

Frågor och svar