Vipera berus, eller huggorm, är en ormart som tillhör familjen huggormar. Det är en art som många känner igen tack vare den sicksackmönstrade ryggen. Men det finns även helsvarta individer i familjen huggorm, så kallade melanistiska individer.
Melanism är ett biologiskt begrepp som innebär att individen har en förhöjd koncentration av melaniner i kroppen. Den vanligaste sortens melanin heter eumelanin, även om feomelanin också är relativt vanligt förekommande. I praktiken innebär denna förhöjning att individen, i det här fallet en huggorm, får en mörk, ibland helt svart, pigmentering.
Snabbguide: Huggorm
- Huggormar är vanligtvis ljust till mörkt bruna i färgen
- Vissa ormar föds med en förhöjd koncentration av melanin vilket ger en mörk, ibland svart, pigmentering
- Det är bara individer som föds som melanistiska individer som kallas svart huggorm
- Svart huggorm är ingen egen art utan en variant på ”vanlig huggorm”
- Huggormens mest markanta kännetecken är det sicksackmönster som löper längs hela ryggen
- Ytterligare kännetecken är de vertikala pupillerna, det ”trekantiga” huvudet och den avsmalnande svansen
Vi rekommenderar
Fakta om svart huggorm
Det finns troligtvis omkring 120 giftiga ormarter i Sverige. I vissa kommunen kräver man tillstånd för att hålla icke registrerade giftiga ormar, medan det i andra kommuner inte finns några krav alls. Därmed är förmodligen mörkertalet när det gäller antalet giftiga ormar stort.
Just huggormen är en av de vanligast förekommande ormarterna i Sverige. Den förväxlas inte sällan med två andra vanliga arter, hasselsnok och snok. Det som främst skiljer dem åt är teckning, ögonfärg och storlek.
Är då den svarta huggormen en egen art eller är den en variant av den ”vanliga” huggormen?
Ja, det beror lite på vem man frågar, men det finns en övervägande majoritet bland forskare och andra experter som hävdar att den svarta huggormen är en ”vanlig” huggorm med melanism. Något som däremot inte är helt kartlagt och klargjort är hur stor ärftligheten är för melanism. Dock vet man att det förkommer oftare hos hanar än hos honor och att dessa individer helt saknar sick-sackmönster.
Utbredning och härkomst
Likt andra grod- och kräldjur har huggormen varit fridlyst i Sverige sedan 2000. Vanligtvis delar man upp huggormar i tre olika underarter, varav Vipera berus berus är den mest utbredda arten då den förekommer i stora delar av Skandinavien och Europa samt i delat av Ryssland, Mongoliet och nordvästra Kina.
Sedan har vi Vipera berus bosniensis som främst förekommer på Balkanhalvön och Vipera berus sachalinensis som bland annat finns i delar av Ryssland och Nordkorea samt i nordöstra Kina och på ön Sachalin.
När det gäller huggormens utbredning i Sverige är huggormen den ormart som förekommer längre norrut än någon annan art. Huggormar finns också i princip i hela landet, men trivs bäst i barr- och fjällbjörkskog. Ett ställe de däremot inte trivs på är kalfjället, vilket gör att de inte heller finns där.
Likheter mellan svart snok och svart huggorm
Medan snokar oftast har en gul eller vit fläck på vardera sida av huvudet saknar huggormar dessa karakteristiska fläckar. Dessutom har snokarna fyra huvudplåtar jämfört med huggormarnas tre, vars huvuden även är matta till skillnad från snokarnas som är glansiga.
Skulle du träffa på en orm i trädgården eller skogen och bli osäker på om det är en huggorm eller snok finns det tre saker du kan vara extra uppmärksam på: flyktbeteende, rörelsemönster och utseende.
Flyktbeteende
- En snok flyr direkt medan en huggormen kan stanna kvar tills det bara skiljer några meter er emellan.
- En huggorm kan inta en avskräckande ställning för att skydda sig själv, medan en snok använder ett illaluktande sekret som ”vapen” (den kan också spela död).
Rörelsemönster
- En huggorm är betydligt långsammare än en snok som också rör sig med mer elegans.
Utseende
- Snokens huvud är både rundare och mindre än huggormens, vars huvudform är mer ”trekantig”. Huggormens huvud är dessutom matt i färgen medan snokens är glansigt.
- En huggorm har små fjäll jämfört med en snok, och huggormens kropp är också tjockare och svansen avsmalnande (snokens är mer jämntjock)
- Det kanske mest utmärkande draget hos en huggorm är dess sicksackmönstrade kropp; ett mönster som är mindre ”kantigt” på en snok (om det ens förekommer).
- Ett annan tydlig skillnad är formen på pupillerna, som på huggormar är vertikala med en brunröd kant.
Levnadssätt och beteende
I princip alla ormar lever ett slött och tillbakadraget liv, och här är huggormen inget undantag. Att den dessutom ligger i dvala under vintern gör att den befinner sig i ett hål i marken under stora delar av året.
Det är inte ovanligt att ormar övervintrar tillsammans eller i närheten av varandra, vilket gör att det ibland kan finnas hundratals ormar på ett och samma ställe. De kommer fram i samband med vårens värmande strålar vilket också är tiden för att ömsa skinn; något som ormar gör för att kunna växa. Därför är det inte helt ovanligt att hitta ett tomt ormskinn på marken i närheten av en övervintringsplats.
Ormarnas livsmiljö varierar mellan bergiga områden, skog och öppna landskap, där de finns hela tiden men kanske syns mest vid omväxlande väder. Som mest aktiva är de när marken håller en temperatur på omkring 27–28 grader, för övrigt är de mest framme tidig morgon eller sen eftermiddagen då det är något svalare.
En vanligt förekommande uppfattning är att huggormar är dåliga simmare. Det är dock bara en myt, då huggormar både kan simma och klättra; något de dessutom gör bra.
Tips!
För att lättare urskilja om det är en huggorm eller en snok som kommer simmandes – titta på ormens kropp. Är det en huggorm är kroppen i linje med vattenytan, är det en snok ser du endast ett huvud.
Utseende
Det kan vara lite svårt att artbestämma ormar då attributen kan variera ganska kraftigt. Som huggormens färg till exempel, som kan variera i allt från ljust brun till helt svart.
Generellt sett har huggormar en ganska ljus grundfärg, och de allra flesta har ett mörkt sicksackmönster som löper längs hela ryggen. Det finns dock individer med andra färgvarianter; allt från ljust silvergrå till gråblå och, i det här fallet, helsvart.
Även honor och hanar skiljer sig åt sinsemellan vilket märks på hanarnas grå färg och svarta sicksackmönster, och på honornas brunaktiga nyans och mörka sicksackmönster. Vad gäller svart huggorm är det många som har svårt att skilja den från svart snok, även om både ögon- och huvudform skiljer sig åt ganska så tydligt.
En vuxen huggorm blir vanligtvis mellan 60-65 centimeter lång, där honan blir cirka 10 centimeter längre än hanen. Pupillerna är vertikala och helt svarta, och resten av ögat är allt från rött till rödbrunt eller bärnstensfärgat.
Reproduktion
När vinterdvalan är över är det dags för huggormarna att para sig. Därefter sprider de ut sig på och längs sina jaktmarker som inte sällan ligger flera kilometer bort från vinterboet. Dräktiga honor tar sig dock inte så värst långt bort, istället ser hon till att värma äggen som efter några månader kläcks inne i honans kropp. Något som sker i augusti månad, då äggen är redo att kläckas och ge plats åt ett tiotal fullt utvecklade huggormsungar.
Cirka 98 procent av ungarnas är ”normalfärgade” vid födseln och de allra flesta behåller sin ursprungliga färg. Här kan dock vissa individer skilja sig från mängden och födas som melanistiska individer, det vill säga svarta huggormar.
Hur kan jag förebygga problem med huggorm?
Klipp gräset och städa i trädgården: Genom att hålla gräset kortklipp blir ormarna mer exponerade mot rovdjur och trivs därför inte lika bra. Ta även bort rishögar, lövhögar och annat trädgårdsavfall och bråte som ormen annars kan göra sig i.
Skydda byggnader: Se till att täta sprickor och håligheter i huset och andra byggnader i din trädgård samt sätt finmaskiga nät över ventiler. Det händer nämligen att ormen även får för sig att ta sig in.
Bekämpa ormens föda: Se till att få bort ormens föda från din trädgård. Bekämpa alltså råttor, sorkar, möss och andra gnagare.
Ormskrämmare: Använd ormskrämmare som med hjälp av ljud och vibrationer skrämmer bort ormen från din trädgård.
Hur flyttar jag en orm från min trädgård?
Om du ska flytta en huggorm är det viktigt att du gör det på ett sätt som är säkert. Använd alltid höga stövlar och ordentliga handskar. Använd exempelvis två krattor eller något annat redskap för att fånga ormen. Du behöver göra det på ett sätt så du håller ett ordentligt avstånd till ormen och även på ett sätt som minimerar risken för att ormen ska bli skadad. Lägg sedan ormen i en hink och täck över med exempelvis en plastpåse eller ett lock.
När du sedan ska släppa ut ormen bör du göra det långt hemifrån eftersom ormen är duktigt på att hitta tillbaka. Släpp gärna ut den flera kilometer från ditt hem. En myt är att man kan lyfta en orm i svansen eftersom den då inte skulle kunna få upp huvudet i nivå med svansen och kunna bita, men detta stämmer inte! Håll därför alltid ett säkert avstånd till ormen.
Vad ska man göra om någon blivit biten av en huggorm?
Hur starkt man reagerar på ett huggormsbett är väldigt varierande och beror bland annat på mängden gift som sprutats in i kroppen och var man blivit biten samt om det förekommer en överkänslighet.
Om man har blivit biten bör man alltid ringa 112 för att få rådgivning. Om du blivit biten ska du alltid uppsöka läkare och även om du känner dig opåverkad ska du alltid be någon att hjälpa dig dit och inte åka ensam. Om du upplever illamående, kräkningar, hjärtklappning, yrsel eller andningsbesvär ska du ringa efter en ambulans.
Innan du kommer till sjukhuset ska du försöka att vara så stilla som möjligt och gärna ha den bitna kroppsdelen i ett så högt läge som möjligt. Giftet sprids nämligen fortare i kroppen om du anstränger dig. Ta av dig klocka, ringar, skor och annat som sitter åt eftersom området runt bettet ofta svullnar.
Låt bettet vara i fred och försök inte att kyla, värma eller på något sätt få bort giftet. Det kan förvärra situationen. Dra inte heller åt något skärp eller liknande runt den bitna kroppsdelen.
Om det är ett barn som blivit bitet kan man ju ibland vara osäker på om det faktiskt är ett ormbett. Det som kännetecknar ett huggormsbett är att det oftast gör ont och visar sig som två små prickar bredvid varandra med ca 6-9 mm mellanrum. Det kan också uppstå en svullnad som brukar vara blåaktig. Svullnaden kan även sprida sig till ett större område på den bitna kroppsdelen.
Husdjur reagerar oftast mer på ett huggormsbett och du bör därför genast uppsöka en veterinär. Bär gärna ditt djur om det är möjligt. Även här gäller det att låta bettet vara i fred och försöka hålla djuret lugnt och stilla. Hundar blir oftast bitna kring huvudet medan katter oftare blir bitna i tassarna. Hundar blir därmed oftast mer påverkade.
Bekämpa svart huggorm
För att aktivt bekämpa såväl svart som ”vanlig” huggorm kan du exempelvis använda en ormskrämma som ger ifrån sig ljud och vibrationer som har en avskräckande effekt på ormar. Att även hålla skadedjur som möss och råttor borta med hjälp av en skrämma gör att ormarna får svårare att hitta föda.
I förebyggande syfte
Det finns även en del förebyggande åtgärder du kan vidta för att vara beredd och skyddad inför ett eventuellt huggormsmöte och/eller ormbett. Innan du ger dig ut i skog, mark och trädgård behöver du tänka igenom såväl klädsel som tillbehör.
Vad gäller klädseln är höga stövlar det bästa sättet att skydda sig, vilket gäller både i skogen och i trädgården samt både för vuxna och barn. Även skor med stålhätta är en god investering, särskilt om tomten gränsar mot ett skogsområde eller ett öppet fält.
I skogen
Ska du ge sig ut i skogen kan du leta reda på en lagom stor påk som du kan använda för att ”slå dig fram”, men också för att skydda dig om du stöter på en orm. En påk är också något som medföljande barn kan nyttja, gärna som en kombination av lek och allvar.
I trädgården
Hemma i trädgården går det att vidta en del förebyggande åtgärder. Att hålla nere längden på gräset är ett exempel; en åtgärd som för det svårare för ormar att gömma sig, samtidigt som det gör det lättare för rovdjur att hitta dem.
Det du också kan göra är att placera ut fällor som håller både ormar och andra skadedjur borta, i synnerhet djur som ormarna gärna fångar och äter (möss, råttor, sork mm.).
Den svarta huggormen som skadedjur
Trots att det finns många människor (och djur) som fruktar både ormar och deras huggtänder, spelar huggormen en viktig roll i naturen. Det du bör tänka på när du är ute i skog och mark är att ha på dig ordentliga skor, gärna höga stövlar, och att se vart du trampar.
För huggormens bett kan vara farligt, även om det sällan är livshotande. Skulle du bli biten av en huggorm bör du kontakta vården så snart du kan, då det faktiskt har hänt att människor har dött efter ett huggormsbett. De flesta dödsfallen har berott på allergiska reaktioner, som i sin tur har framkallat en anafylaktisk chock hos berörda personer.
Frågor och svar
Kan bettet från svart huggorm vara livshotande?
Ett huggormsbett kan vara livshotande om det leder till en analytisk chock på grund av en kraftig allergisk reaktion. Vanligtvis räcker det dock att kontakta vården som kan ge adekvat behandling om så behövs.
Jag har hört att den svarta huggormen är en egen art. Stämmer det?
Teorierna kring artbestämningen hos huggormar går isär då de individuella variationerna är stora och många. Dock menar många experter att svart huggorm helt enkelt är en variation av ”vanligt huggorm”, då det enda som skiljer dem åt är färgen (p.g.a. förhöjda halter av melanin).
Är det vanligt att träffa på svart huggorm i Sverige?
Även om svarta huggormar förekommer i hela Sverige är de något mer sällsynta än ”vanliga huggormar”. Majoriteten av alla huggormar föds nämligen utan den pigmentering som gör att vissa individer blir svarta.
Jag är livrädd för ormar och behöver tips på hur jag slipper dem. Kan ni hjälpa mig med det?
I skog och mark: här är det stövlar med högt skaft alternativt rejäla kängor eller skor som gäller. Du kan också leta upp en lagom stor påk att vifta med för att skrämmas. I trädgården: undvik att gå i sandaler, tofflor eller helt barfota, håll gräs och ängsgräs i trim, vänd runt komposten med försiktighet och på behörigt avstånd (med grep eller spade), gillra fällor som skrämmer bort ormar och djur som ormarna äter (mus, sork mm).
Betyg på guiden:
