Växtsteklar » Ultimata Guiden

Växtsteklar är en av två underordningar som ingår i insektordningen steklar. Det är en  enormt stor ordning som omfattar omkring 150 000 arter, varav de minsta arterna mäter  runt 0,2 millimeter, vilket gör dem mycket svåra att upptäcka med blotta öga. 

I Sverige finns det cirka 700 kända stekelarter som tillsammans med bland annat getingar,  bin och myror ingår i den variations- och artrika familjen steklar.

Vi rekommenderar

Fakta om växtsteklar 

Steklar kännetecknas av ett brett huvud och en bred bakkropp. Vissa arter (växtstekeln  undantagen) har också en tydligt markerad midja, vilket är ett karaktärsdrag som de bland  annat delar med getingar. 

Det är också här dess vetenskapliga namn, Symphyta, (från latinets ord för sammanvuxen)  får sin naturliga förklaring: Det syftar helt enkelt på den avsmalnande övergången mellan  bak- och mellankropp som många stekelarter har. Ett kännetecken som för övrigt har givit  upphov till uttrycket ”getingmidja” (vilket syftar på en smal, markerad midja). 

För att känna igen en växtstekel kan du också titta efter dubbla vingpar samt långa, smala  antenner. Dessutom genomgår alla steklar en fullständig förvandling, vilket innebär att  utvecklingen från ägg till fullbildad insekt sker i fyra olika stadier: 

Fas 1: ägg 

Fas 2: larv 

Fas 3: puppa 

Fas 4: imago 

Olika arter och familjer 

Eftersom det finns så otroligt många arter av steklar är det inte konstigt att de skiljer sig år  ganska mycket både i utseende och biologi. Det finns till exempel arter som lever i trä och  vars samlingsnamn är vedsteklar. Ett exempel är den gula hornstekeln som kan bli upp till 4  centimeter lång. 

Vanligast är dock att dela in steklarna i två grupper, varav växtsteklar är den ena och  midjesteklar är den andra. Skillnaden mellan dessa arter är att växtsteklarna har en bred  mellankropp som hänger ihop med bakkroppen, medan midjesteklarna har smal mellankropp med en tydlig avsmalning mellan bak- och mellankropp. 

Det finns också en stekelart som kan användas som biologisk bekämpning, och det är den så  kallade parasitstekeln. Att använda biologiska bekämpningsmetoder syftar bland annat till  att skona och bevara viktiga pollinerare såsom humlor och bin, så att de kan fortsätta samla in nektar till sin viktiga honungsproduktion.

Utöver ovan nämnda arter finns det hundratusentals arter och familjer av steklar. Nedan  följer ett litet urval: 

  • barrsteklar 
  • bladsteklar (eller sågsteklar) 
  • borsthornsteklar  
  • halmsteklar 
  • halssteklar 
  • klubbhornsteklar  
  • ormbunkssteklar  
  • parasitväxtsteklar 
  • spinnarsteklar 
  • tallblomsteklar 

Utseende  

Vuxna växtstekeln har brett huvud och en oskaftad, bred bakkropp som saknar den  avsmalnande midja som flertalet steklar har. Stekelns larver är oftast växtätare och liknar fjärilens larver med den skillnaden att stekellarver kan ha upp till sju par bukfötter, medan  fjärilslarverna endast har fyra (som mest). 

Växtsteklarnas larver blir runt 2 centimeter långa, de har svart huvud och en ljust grå kropp  med små svarta, vårtliknade prickar. De är även utrustade med minst fem par bukfötter,  vilket skiljer dem från den annars ganska lika fjärilslarven (som har max fyra par). 

Levnadssätt och beteende  

De växtsteklar som finns i Sverige är bofasta och reproducerande. De återfinns oftast i  områden där det finns skog (gärna lövskog), jordbrukslandskap eller våtmark.  

Larverna lever mestadels av löv eller barr, förutom vedsteklarnas och halssteklarnas larver  som livnär sig på död ved och rötsvampar. Fullvuxna steklar däremot, är uteslutande växtätare (så kallat fytofager) och livnär sig på pollen och växtsaft. 

De vuxna växtsteklarna håller sig dock gärna till en specifik växt- eller blomsort, vilket  innebär att de är så kallat ”värdspecifika djur”. För den som har trädgård kan det betyda att klematisbladen blir angripna ena året, medan aklejans eller avenbokens blad blir uppätna året därpå. Då kan det vara trösterikt att veta att växtsteklar försvinner ganska snabbt och  att de inte gör någon egentlig skada på dina växter. 

Reproduktion  

Stekelhonorna lägger sina ägg på olika sorters sälg- och videblad som larverna sedan äter av.  Förpuppningen sker vanligtvis på marken och i en kokong, men den kan även ske bland blad  och annan vegetation.

Den växt som äggen läggs på kallas för värdväxt och äggläggningen sker någon gång under  maj eller juni månad. Med hjälp av sin sågtandade äggledare sågar honan upp gångar i  växten, där hon sedan kan lägga sina ägg med vetskapen om att de är på en skyddad plats.  

Några veckor senare kläcks larverna, vilket sker i princip samtidigt och därmed i relativt stor  mängd.

Växtsteklar som skadedjur 

Då steklar utgör en mycket grupp inom familjen insekter finns det såväl skade- som  nyttoinsekter bland arterna. De arter som oftast räknas till nyttodjuren hör bland annat bin och humlor (läs vår guide om humlor). 

De verkliga skadegörarna finns främst bland växtsteklarna som inte sällan spetsar in sig på  en viss växt eller blomma och sedan enbart angriper just den sorten. Det faktum att honorna  dessutom lägger sina ägg på växternas blad gör att de blir mer eller mindre uppätna redan i larvstadiet. Det är först i vuxen ålder som växtsteklarna flyger iväg för att leta efter pollen  och nektar som de kan livnära sig på. 

Många stekelarter, som exempelvis rosenskottstekeln, rosenbladstekeln och slemmig  rosenbladstekel, angriper specifikt rosor, vilket innebär att larverna även där äter av såväl  blommor, blad och knoppar innan de växer till sig och ”flyttar ut”.  

Hoprullade rosenblad är ett säkert tecken på att rosenbladstekeln har varit  framme. Är bladens ovansida tunna och genomskinliga är det istället den  slemmiga rosenbladstekeln som har varit i farten. 

När det gäller skador på frukt orsakas dessa vanligtvis av äpple- eller plommonstekeln. Du  kan titta specifikt efter ringformade, svarta hål (nästan som ärr), som är ett typiskt tecken på  att äpplestekelns larver har varit där och gnagt. 

Tyvärr är det inte så enkelt att steklarna eller larverna försvinner när äpplena faller till  marken, utan de följer snarare med äpplet där de sedan spinner en kokong i vilken de  stannar kvar över vintern.

Bli av med växtsteklar 

Det vi har lärt oss är att larverna är glupska och att många steklar är värdspecifika. Några få  larver kan förstöra hela bestånd och kan sedan stanna kvar i värdväxten för att övervintra. Som tur är hinner växtsteklarna endast med att ”producera” generation per år, men det kan  vara nog så mycket för den som fått påhälsning i trädgården. 

Som tur är finns det knep för att skydda sig mot angrepp, och som tur är försvinner många  steklar av sig själva efter en säsong eller två. Ta del av våra tips i listan nedan för att vara på  den säkra sidan, i synnerhet om du har rosor och fruktträd därhemma på tomten!

Tips för att skydda sig mot angrepp 

  • Klipp av angripna rosenskott och släng dem på komposten 
  • Kontrollera rosenbladen ofta och plocka bort alla ”hoprullade” blad Locka till dig fåglar genom vattenbad och dylikt (de äter gärna larver) Har dina rosor, fruktträd och dylikt blivit angripna förut – var ute i god tid  Om du hittar larver – lägg dem i en hink (med lite vatten) och placera dem i närheten  av ett fågelbo eller ett vattenbad  
  • Fånga in larverna och ta med dem ut i skogen  
  • Plocka bort ägg, puppor och andra synliga spår så ofta du kan 

Med en fiberduk hindrar du flygande insekter från att lägga sina ägg i just  dina blommor och växter. 

Att anlägga en odlingstunnel försedd med insektsnät eller fiberduk är ett annat effektivt sätt  att skydda sina grödor på. Det hindrar flygande insekter från att lägga ägg i grönsakslandet,  rosenrabatten eller i den nyplanterade klematisen. Kom bara ihåg att kontrollera så att de  växter som täcks verkligen tål den värme som alstras under ett nät. 

Det kan också vara smart att plantera ut ett par begärliga växter efter det att skadegörarna  har svärmat klart (på sensommaren) då de inte längre lägger några ägg. På så vis lockas steklarna förhoppningsvis till de nyplanterade växterna, samtidigt som äggläggningen  uteblir. Det betyder att du kan flytta växterna till komposten eller plantera ut dem i skogen under tiden som steklarna har sin vintervila. 

Biologisk bekämpning 

Det finns även möjlighet att bekämpa steklar på biologisk väg genom att använda specifika  sprejer och feromonfällor. Dessa ska då hindra svärmande steklar från att lägga sina ägg I  fruktträd och odlingar av olika slag. 

Även metoden med nematoder är effektiv mot olika typer av larver, däribland växtstekelns.  Det finns även så kallade limringar som kan sätta upp på de träd som skadedjuren gärna  angriper och som hindrar dem från att ta sig upp i trädet.

Vanliga frågor om Växtsteklar

Bör man göra sig av med larver som man hittar i trädgården?

Vanligtvis rör det sig om olika arter av fjärilslarver som oftast är de larver som påträffas i privata trädgårdar. Merparten av dessa är att klassa som nyttodjur då de så småningom kommer att utvecklas ovärderliga dagfjärilar, som exempelvis citron- och nässelfjärilar. Vår rekommendation blir därför att man först bör försöka ta reda på vad det är för typ av larver man har hittat, och att man sedan vidtar åtgärder om det visar sig vara larver från en skadeinsekt.

Jag har hört att steklar gärna ger sig på rosor. Stämmer det och i så fall – hur kan jag förhindra det?

Rosor är ofta mycket hårt ansatta av bland annat rosenbladstekelns, vars larver gärna knaprar i sig rosplantans blad. Det finns även arter som förstör blomningen helt, vilket betyder att du bör klippa bort alla skott som har blivit svarta och knipsa av alla blad som har rullat ihop sig. Att använda fiberduk kan hjälpa, likaså att locka bort steklarna med hjälp av andra, attraktiva växter som du planterar som lockbete och sedan gör dig av med. Du kan också ställa fram vattenbad i närheten av rosornas växtplats för att locka dit fåglar av alla de slag- de äter gärna små feta larver.

Hur ser man skillnad på en stekellarv och en fjärilslarv?

Stekellarven och fjärilslarven är lika på många sätt, men det finns en tydlig skillnad när det gäller antalet ben. Stekellarverna har nämligen minst fem par bukfötter (ibland sju), vilket är att jämföra med fjärilslarvens maximalt fyra.

Klicka för att se fler blogginlägg

Betyg på guiden:

4.2/5 - (25 votes)