De vanligaste symtomen hos en katt som har fått löss är mer eller mindre intensiv klåda, vilket inte sällan ger upphov till hudirritationer och rodnad. Dock är löss väldigt små och väldigt rörliga vilket gör dem svåra att upptäcka med blotta ögat. Som hjälp kan du se till att ha bra belysning och ett förstoringsglas.
Vi rekommenderar
Säkra tecken på löss
Har du en katt som river, nafsar och kliar sig mycket i pälsen, helst runt halsbandet, i ljumskarna, bakom öronen eller på ryggen, bör du omedelbart undersöka pälsen för att ta reda på om klådan beror på ett lusangrepp.
Vad som är lurigt är att katten kan vara i princip symtomfri och ändå bära på löss, vilket gör att klådan kan komma ganska plötsligt och snabbt bli ganska jobbig för katten. Förutom klåda är det också vanligt att katten får mjälleksem eller hudinflammation, vilket ser ut ungefär som att någon har strött på vitpeppar i pälsen.
Skulle symtomen kvarstå utan att du hittar vare sig löss eller gnetter bör du kontakta närmaste veterinär. Förutom att genomsöka pälsen ytterligare kan de även ta hud- och pälsprover för att undersöka ett eventuellt angrepp med hjälp av mikroskop. I vissa fall kan veterinären även behöva ta ett avföringsprov då katten kan ha slickat i sig såväl löss som gnetter.
Undersökning av päls
Vad som är viktigt att veta är att löss är extremt små och rörliga. Det faktum att lössen kläcker sina ägg i pälsen betyder att du bör leta både efter löss och gnetter till dess att du är mer eller mindre säker på att klådan beror på något annat.
Gnetterna ser ut som pyttesmå, vita äggliknande skal som sitter fastklistrade längs hårstråna i pälsen. Detta gör dem något lättare att hitta än fullvuxna löss som ofta smälter in i pälsen med sin bruna eller gråbruna kroppsfärg och platta kroppsform.
Tålamod är en viktig egenskap när du ska undersöka kattens päls, vilket bör ske regelbundet och inte bara när misstanke om lusangrepp finns. Att lössen lever hela sitt liv i pälsen, det vill säga från larv till puppa till vuxen lus, gör det än viktigare att ta hand om sin katt. Det gäller för övrigt även tillbehör som matskålar, filtar, leksaker och halsband med mera.
I sammanhanget bör nämnas att blodsugande löss är vanligast förekommande när det gäller angrepp på katt (finns även pälsätande löss). Den typen av löss är dessutom så kallat värdspecifika, vilket betyder att de inte smittar vare sig från katt till människa eller till andra djur. Dock bör andra katter som varit i närheten av den drabbade katten också undersökas och behandlas utan dröjsmål, om det visar sig att även de är smittade.
Undersök så här:
- Dra fingrarna genom kattens päls och känn extra noga efter små ”runda bulor”
- Gör en extra kontroll av hals, nacke, huvud, öron och rygg
- Undersök halsband, sele och övriga tillbehör separat och avskilt från katten
- Ta hjälp av ett förstoringsglas och kam för extra noggrannhet
- Kontakta veterinär om symtomen kvarstår trots att inga löss hittats
Behandling av päls och tillbehör
Det finns både förebyggande och direktverkande mediciner som kan köpas receptfritt alternativt receptbelagt på de flesta apotek, men också i utvalda butiker online. Ofta är dessa medel även effektiva mot andra skadeinsekter, som exempelvis fästingar. Det gör att katter oftare får löss på hösten och vintern, då många kattägare använder fästingmedel under sommarhalvåret och därmed ger katten ett visst skydd även mot löss.
Vid behandling bör även andra katter som lever med, eller har vistats i närheten av, den smittade katten genomgå behandling. Välj medicin med omsorg och läs instruktionerna på förpackningen noga. Är du det minsta osäker bör du rådfråga din veterinär eller personalen på apoteket.
Du bör också tvätta allt från kammar, borstar, matskålar och filtar samt dammsuga och våttorka golv, möbler och andra plaster där katten har vistats. Det är också bra att hålla lite extra uppsikt efter lusangrepp under vinterhalvåret.
Behandla så här:
- Rengör mat- och sovplats noggrant
- Behandla med receptfritt alternativt receptbelagt medel mot löss
- Behandla även andra katter som har smittats samtidigt
- Var noga med att kontrollera att även gnetterna är borta efter behandling
- Upprepa behandlingen om nödvändigt
- Städa och rengör enligt ovan i förbyggande syfte
Sjukdomar som orsakas av löss
Förutom ovanstående problem kan löss vara bärare av så kallad bandmask. Maskarna sprids genom infekterade löss som hoppar från ett värddjur till ett annat, men också genom att djuret (i detta fall katten) får i sig smittan i samband med att den slickar sin päls.
Än så länge är det relativt ovanligt att katter smittas av infekterade löss, åtminstone sett till Sverige. Dock är Mykoplasma felis en högst smittsam bakterie, framförallt för katter (kan även drabba hundar). Denna bakterie är visserligen en naturlig del av katternas normala bakterieflora men den är också känd för att orsaka sjukdomar såsom ögoninflammation samt örongångs- eller tassinflammation.
Även så kallad loppallergi, som orsakas av en allergisk reaktion mot lössens (loppornas) saliv, är en relativt vanlig följdsjukdom. Dessutom orsakar loppallergi liknande symtom som ett lusangrepp, med klåda och hudirritationer som följd. Det är därför noga att ta reda på vilken typ av åkomma det rör sig om katten uppvisar sådana symtom.
Sammanfattande punkter
- Ta för vana att inspektera pälsen minst en gång per dag
- Använd gärna både kam och förstoringsglas när du kollar pälsen
- Håll extra uppsikt efter löss under höst och vinter
- Informera andra kattägare vars katter har varit i kontakt med den smittade katten
- Behandla lössen omedelbart och var noga med att få bort alla gnetter
- Var noga med att rengöra mat- och sovplats om du upptäcker löss hos katt
