Gräshoppor, syrsor och vårtbitare » Ultimata Guiden

Kort om hopprätvingar

I Sverige finns det 40 olika arter av hopprätvingar som delas in i gräshoppor, vårtbitare samt syrsor. Gemensamt för dem alla är de långa bakbenen med kraftiga lår samt den stora sadelformade halsskölden. Alla har antenner, men antennernas längd och tjocklek kan variera. Hopprätvingar är typiska hög- och sensommardjur. Deras närmaste släktingar är tvestjärtar och kackerlackor.

Gräshoppor

hoppar upp till en meter. De är aktiva på dagen och är mestadels växtätare. Genom att stryka baklåren mot förtjockade vingribbor, stridulation, uppstår ett högfrekvent läte. Det är huvudsakligen hanar som stridulerar. Detta för att försvara revir och locka till sig honor. Även honan kan stridulera svagt, oftast i samband med uppvaktningen.

Vårtbitare

Gnider vingbaserna mot varandra när de stridulerar. De är aktiva både dag, kväll och natt och är rovdjur, men äter även växtdelar. Namnet vårtbitare kommer från Linné som på 1600-talet uppmärksammade att allmogen på Gotland använde vårtbitaren för att ta bort vårtor.

I Sverige har vi bara två arter syrsor; mullvadssyrsa och hussyrsa. Syrsor är allätare. De stridulerar på samma sätt som vårtbitaren, genom att gnida vingbaserna mot varandra. Mullvadssyrsan finns endast i de sydsvenska landskapen.

Hussyrsan

Kommer ursprungligen från Nordafrika och klarar inte utomhustemperaturer. Till Europa kom den redan under antiken. Förr i tiden var bagerier typiska tillhåll för hussyrsan. Idag lockas även privata hem och då gärna pannrum, värmekanaler eller liknande utrymmen där konstant värme finns, men också sopstationer som erbjuder både värme och föda. Hussyrsan äter organiska material och helst mjuka saker som grönsaker, frukt, mjölprodukter och kött, men dess kraftiga mundelar kan även bita hål i både textil och plast.

Utseende

Hopprätvingar varierar både i storlek och färg. Eftersom de genomgår ofullständig förvandling, (föds som nymf och genomgår hudömsningar varefter de växer) så kan nymfen vara endast ett par millimeter upp till mullvadssyrsan som kan uppnå en kroppsstorlek på 50 millimeter. Även färgerna varierar mellan grön, brun, purpur och gul. Genom att studera antenner och äggläggningsrör kan man se skillnad mellan de olika arterna och genom deras varierade sätt att alstra ljud kan man även höra skillnad.

Hussyrsan är gulbrunaktig med svarta teckningar på halsskölden och en kroppslängd på 16 – 20 millimeter.

Livscykel

Samtliga hopprätvingar lägger ägg via honans äggläggningsrör. Under sommaren och hösten parar de sig och lägger äggen som övervintrar till kommande vår då nymfen kläcks. Under sommaren växer nymfen och vidareutvecklar vingar och äggläggningsrör genom hudömsningar. Livscykeln är ett år, förutom för mullvadssyrsan som har en tvåårig livscykel och övervintrar som nymf.

Motverka

Det finns ingen direkt anledning att generellt motverka hopprätvingar då de är en del av naturen och varken skadar byggnader, livsmedel eller annat. Det är endast hussyrsan som kan upplevas som ett problem och skadedjur. Det mest störande i privathemmet kan vara hussyrsans stridulerande ljud som hörs under kvälls- och nattetid. Börja med att lokalisera utvecklingsplatsen. Eftersom hussyrsan behöver värme (nymferna når aldrig vuxenstadiet om temperaturen är under 20 grader) kan problemen åtgärdas genom att sänka temperaturen samt ta bort syrsans födoämnen.

 Preventiv behandling

• Om möjligt, håll inomhustemperaturen på 20 grader

• Städa undan sådant som kan vara födoämnen för hussyrsan.