Syrsa » Ultimata Guiden

Fakta om syrsor

Ordet syrsa kommer från latinets ”grillus”, som i sin tur kommer från grekiskans ord för gräshoppa (grýllos). I Sverige finns det två olika arter av syrsor: hussyrsan och mullvadssyrsan, varav mullvadssyrsan klassas som starkt hotad i Sverige. Hoten är bland annat habitatförlust på grund av bebyggelse med igenväxta kringområden som följd.

Ytterligare ett hot är kalla vintrar vilket påverkar båda arterna som numera har en något begränsad utbredning. Därmed kommer det ”sjungande ljud”, som många av oss förknippar med syrsor, oftare från en gräshoppa eller vårtbitare snarare än från en syrsa.

Beteende

Något som verkligen utmärker syrsan är dess unika läte, eller ”sång”, som uppstår när den gnider sina vingar mot varandra. För hanarna del handlar det främst om att locka till sig honor.

I synnerhet mullvadssyrsan betraktas som ett skadedjur då den kan orsaka skada på rötter och annat i främst odlingar. I Sverige är mullvadssyrsan relativt sällsynt, vilket betyder att problem med skadegörelse är mindre utbrett här jämfört med många andra platser i Europa. Det är ändå så pass vanligt att det är av nytta, i synnerhet för personer som odlar, att veta hur man förebygger syrsor i de fall problem uppstår.

Utseende

Till utseendet skiljer sig de båda arterna åt när det gäller främst längd och färg. Medan hussyrsan blir omkring 16 – 20 millimeter lång kan mullvadssyrsan bli omkring 35 – 50 millimeter. Den sistnämnda har också tunt och fint hår över hela kroppen, medan den förstnämnda har svart teckning på huvudet.

Hussyrsan är gulbrun i färgen med långa antenner och kraftiga ben. Den har dessutom väl utvecklade flygvingar, även om den vanligtvis enbart flyger vid gynnsamma temperaturer. Mullvadssyrsan däremot är brun till ljusbrun och har en stor, bred halssköld. Frambenen är stora och platta då den här arten använder frambenen för att gräva. Till skillnad mot hussyrsan har den dessutom långa flygvingar, som används främst på nattetid.

Levnadssätt

Hussyrsan är en så kallad omnivor, det vill säga en insekt som har sin mest aktiva period på natten. Oftast är det också då hanen spelar för att locka honor till sig.

Mullvadssyrsan gillar fuktiga områden och lätt jord, som exempelvis en strandäng i närheten av en sjö, damm eller ett kärr. Även i parker, växthus och trädgårdar kan man hitta mullvadssyrsan där den tillbringar sin mesta tid under jord, där den gräver gångar och söker efter föda. Huvudfödan består främst av daggmask och insektslarver, även om den också glatt tuggar i sig vissa rötter.

I norra Sverige förekommer arten vanligtvis inomhus alternativt i avfallshögar, eftersom den inte är anpassad för den stränga kylan i Norrland.

Utbredning

Det finns omkring 25 000 kända arter i världen varav cirka 40 i Sverige. Dessa arter tillhör olika över- och underfamiljer i vilka långhornsrätvingar, vårtbitare, syrsor, mullvadssyrsor, gräshoppor och markgräshoppor är bland de mest kända.

Mullvadssyrsan finns i stora delar av Asien, Europa och Nordafrika. Man tror också att hussyrsan härstammar från just Nordafrika och delar av norra Asien, och att den med människans hjälp har spridit sig till övriga delar av världen. För Europas del betyder det en spridning under antiken, för Sveriges del vet man att syrsor förekom långt norrut redan under Carl von Linnés tid.

I Sverige förekommer mullvadssyrsan i Blekinge, Halland, Småland, Skåne, Västergötland och på Öland. Det är dock en art som långsamt minskar sitt tidigare relativt stora utbredningsområde, vilket innebär att den numera främst finns i Blekinge och Skåne samt på Öland.

Reproduktion

Mullvadssyrsan fortplantar sig i slutet av maj då honan lägger sina ägg i en särskild kammare som hon grävt under marken. En hona kan lägga mellan 100 – 200 ägg och hon vårdar dem ömt tills dess att de kläcks, vilket vanligtvis sker efter 2 – 4 veckor.

Utvecklingstiden från ägg till imago tar två år och, precis som i fallet med övriga hopprätvingar, har mullvadssyrsan omkring tio olika nymfstadier.

Så skiljer du på syrsa, gräshoppa och vårtbitare

Det är endast hussyrsan, som på latin heter Acheta domesticus, som räknas som skadedjur i Sverige. Du känner igen den på den ljust grå till gråbruna färgen, och hittar den oftast i varma utrymmen, som intill ett värmerör eller i ett pannrum. Hussyrsor var även vanliga inslag på bagerier förr i tiden, då de helst äter organiska och mjuka material (som bröd och smulor).

Syrsor förväxlas ofta med gräshoppor, som till skillnad från hussyrsorna är aktiva på dagtid. I Sverige är grön ängsgräshoppa den vanligaste arten och känns igen på sin gröna rygg och gulgröna mage.

Även vårtbitarna är lätta att förväxla med såväl syrsor som gräshoppor. Dock har de avsevärt mycket längre antenner, inte sällan längre än den egna kroppslängden. De har generellt sett en mer intensivt grön färg än vad gräshoppor har, även om det också finns grå arter av vårtbitare i Sverige.