Snytbagge » Ultimata Guiden

Fakta snytbaggen

Man vet att det finns omkring 350 000 kända skalbaggsarter i världen. Cirka 4500 av dessa förekommer i Sverige. I Norden betraktas snytbaggar som skadedjur, men då främst inom skogsindustrin. Anledningen är att dess levnadssätt ofta orsakar stora och kostsamma skador.

Främst är det nyplanterad skog på färska hyggen som drabbas, då det vanligtvis finns mängder med stubbar som innehåller föda som snytbaggen livnär sig på. Snytbaggarna använder även stubbarna vid förökning.

Utseende

Många anser att snytbaggen har ett ganska lustigt utseende, kanske främst på grund av dess stora snyte, det vill säga nos. Vuxna snytbaggar är relativt små då de endast blir omkring 8-14 millimeter. Faktum är att till och med fullvuxna snytbaggelarver är längre än vuxna skalbaggar då de oftast är runt 14-16 millimeter.

På en vuxen bagge är kroppen svart med gula fläckar, som tillsammans med den långa ”snabeln” är ett typiskt kännetecken för snytbaggen.

Förekomst

I Norden finns fyra kända arter av släktet Hylobius. Tre av dessa arter är bundna till barrträd för att överleva. De arter som kallas mindre snytbagge respektive stor snytbagge är mindre vanligt förekommande. Dock känns även dessa två arter igen på att de gnager på barrträdsplantor precis som ”den vanliga snytbaggen”.

I Nordamerika finns två arter från Hylobiussläktet som också kan orsakar omfattande skador på barrträdsplantor. Här används liknande metoder som i Europa i syfte att begränsa skadorna: hyggesvila, markberedning, fällor, insekticider och stubbborttagning.

Utvecklingen av nya snytbaggar är dels beroende av hyggets geografiska läge, dels av temperatur och tillgång på föda. En extra varm vår kan göra att svärmningen pågår längre än vanligt, likväl som att en kall vår kan göra att snytbaggarna gräver ner sig tidigare än de brukar (alltså går i vintervila).

Kännetecken och beteende

Under svärmningsperioden kan vuxna snytbaggar flyga flera mil med vindens hjälp. Oftast flyger de dock relativt korta sträckor för att hitta en yngelplats så nära som möjligt. Svärmningen sker under våren efter det att temperaturen har nått upp till minst 18 grader. Det innebär att vuxna snytbaggar är ute på jakt efter lämpliga parningsområden under främst april och maj månad.

Snytbaggens huvudsakliga föda består av saftig innerbark från unga barrträd. När bark från rötter, stammar och grenar blir uppäten runt stammen kallas det att den bli ringbarkad. Detta beteende pågår oftast tills dess att temperaturen sjunker så pass mycket att snytbaggarna gräver ner sig i jorden för att överleva vintern. Är det däremot en riktigt mild höst kan ringbarkningen pågå ända fram till november-december, främst i ungskogar i de södra delarna av Sverige.

För den som vill lära sig känna igen snytbaggens angrepp ska titta efter avgnagd bark på stubbar och grenar. Då baggarna attraheras av terpener som uppstår i samband med avverkning av skog, uppehåller de sig ofta på ett och samma hygge under en längre tid. Det är också där den lägger sina ägg och ”tjänar sitt uppehälle”. Därmed blir det också lättare att upptäcka eventuella angrepp för den som ofta rör sig i samma område.

Reproduktion

När snytbaggen är redo för reproduktion, vilket oftast sker i marken, söker den sig till områden där det finns rikligt med stubbar. Stubbarna tjänar som ”bon” för de ett till två ägg som en hona vanligtvis lägger på daglig basis under en svärmningsperiod.

Äggläggningen sker främst intill rötterna på unga barrträdsstubbar, i synnerhet tall. Ibland sker den även i kraftigare grenar och i granstubbar, även om det mest är en nödlösning.

Könsmogna skalbaggar parar sig ofta och under i princip hela vegetationsperioden. Honorna lägger sina ägg direkt efter svärmningen, något som pågår ända fram till augusti. Ibland gnager honan ett hål i barken där hon pressar in äggen. Där ligger de sedan kvar, skyddade av växtvävnaden, tills dess att larverna är redo att kläckas.

Mängden ägg som en hona lägger är beroende av djurens aktivitet, näringsstatus och rådande väderförhållanden. Fortplantningen avtar generellt sett mot slutet av säsongen, då snytbaggarna börjar bygga upp ett reservförråd i kroppen inför hösten och vintern.

Motverka snytbaggen

Enligt EU-krav är det icke-kemiska metoder som i första hand ska användas för att minska snytbaggarnas skador. För FSC-certifierade skogsägare krävs särskild dispens för att använda plantor som har blivit kemiskt behandlade.

För att skydda barken kan åtgärder såsom markberedning, plantering av äldre och mer motståndskraftiga plantor, behandling med kemiska medel och hyggesvila.

Att skydda sina plantor med beläggningsskydd är det mest direkta sättet att undgå snytbaggeskador. Den tidigare insekticidbehandlingen har därmed minskat drastiskt, något som förmodligen kommer att leda till en total utfasning inom en relativt snar framtid.

Ett annat effektivt skydd är det så kallade barriärskyddet. Det kan många gånger vara lika effektivt som ett beläggningsskydd, dock är barriärskydd svårare att massapplicera.