Pälsänger – larv

När man talar om pälsänger som skadedjur, är det larven man åsyftar. Larven, som i naturen är en nyttig nedbrytare, har där till uppgift att bryta ner hår, fjädrar benrester och annat organiskt avfall som naturligt finns i exempelvis övergivna mus- och fågelbon.

Larvstadiet varar mellan 6 månader och 2–3 år, helt beroende på levnadsförhållanden och föda. Keratin är den huvudsakliga födan, men kan larven även tillgodogöra sig animaliskt föda, utvecklas den snabbare och förpuppar sig redan efter 6 månader. Larven är bara någon millimeter när den kläcks ut ägget, men uppnår en storlek på 10 millimeter innan förpuppning (som sker i det egna skinnet) sker.

Den är svartbrun med gula sektionsmarkeringar och har kort kroppslig behåring som påminner om lancettlika fjäll (vilket skiljer den från andra ängerlarver).  I änden av den avsmalnande bakkroppen har larven gul- till gulbruna penselliknande borst. Larven är mycket rörlig och kan hittas långt ifrån sin kläckningsplats. Den har en speciell ryckvis, framglidande gång och rullar ihop sig vid beröring. Det är när pälsängerns larv kommer in i våra hem, lagerlokaler, museum och liknande som den upplevs som skadedjur. Precis som i naturen söker den organisk föda för att kunna växa till sig och då drabbas ullskinn, ylletextilier, uppstoppade djur och annat som påminner om den naturliga födan. Vanligast är att vi upptäcker små hål i exempelvis ylletextilier och det är inte ovanligt att vi även finner rester av larvens ömsade skinn.